måndag 20 juni 2011

Sri Lanka - första mötet med min biologiska mamma






Den 7 juni bar det av mot Sri Lanka.

Vi åkte klockan 20.15 från Istanbul och landade
i Abu Dhabiklockan 01.50 på natten.

Fick veta att vårt flyg till Colombo hade ändrats
till kl 11.25 istället för 8.00 dagen därpå,
så det blev en liten nätt väntan på nio timmar..
AC:n på flygplatsen var maxad, så det var sjukt kallt.
Jag fick ta på mig allt vi hade me oss plus två avFredriks
tröjor, och stolarna var INTE bekväma kan jag säga..


Vi landade på Sri Lanka på kvällen 8 juni.
  

Vi blev hämtade på flygplatsen av vår chaufför
från Ceylontours och skjutsade till det
hotell vi skulle sova på.

Hotellet låg mitt inne i Colombo.
Det tog ca 1 timme med bil från flygplatsen pga trafiken.






På morgonen 9 Juni hämtade vår chaufför Mendis 
oss för att ta oss till Kandy.

Engelsktalande chaufför, bil med AC, hotell etc
bokade vi genom Sarath Wattegedera  Sunraytravels.

Sunraytravels sammarbetar med Ceylontours på Sri Lanka.






Det tog ca 4 timmar från Colombo till Kandy.
Vägarna är smala och krokiga, det är massa trafik och
allt från bilar, bussar, cyklar, mopeder, tuk tuks,
elefanter och andra djur på vägarna som max är två filiga.





Vi stannade ut med vägen för att testa King Coconut.
Kokosmjölken är något sötare än vanlig kokosmjölk.
Vi åt även röd banan som var mjukare och
sötare än den gula.















King Coconut palm






Vi besökte en "Spice Garden" som låg på vägen mot Kandy.
En guide visade oss runt bland frukter, kryddor och
växter som användes som naturmediciner etc






Vi fick provsmaka en chockladdryck och speciellt örtte.

Vi fick massage med en olja gjord på olika växter.

De smetade på en naturlig hårborttagningskräm på
Fredriks ben, stort som en tennisboll,och japp
allt hår försvann..haha det såg inte klokt ut.






Annanasbuske









Kandy ligger i centrala Sri Lanka.

Den är huvudort för centralprovinsen,som består av
distrikten Kandy, Matale och Nuwara Eliya.


Staden grundades på 1300-talet och var förr huvudstad
för kungariket på den centrala delen av ön.

Staden har enligt 2001 års folkräkning 161 395 invånare.

Den ligger cirka 500 meter över havet och
ca 12 mil från Colombo.


I Kandy hade vi bokat rum på Thilanka hotel.

Hotellet låg med utsikt över Kandysjön.
De hade en trevlig restaurang och
personalen var väldigt bra. 







Utsikten från vår balkong
















Vi hade bokat ett Deluxrum,
det var stort och rymmligt men lite slitet.


















Poolen låg med utsikt över hela Kandy, jätte vackert!






1980 adopterades jag från Sri Lanka till Sverige.
Mina föräldrar höll kontakten med min biologiska
mammagenom brev under många många år.

1992 flyttade min biologiska mamma till Singapore för
att jobba, tyvärr tappade vi då kontakten med henne.

När jag och Fredrik bestämde oss för att åka till
Sri lanka skickade jag ett brev på vinst och förlust till
den gammla adress vi hade till min biologiska mamma Indrani.

Jag fick svar efter fyra dagar.

Telefonen ringde och en kvinna presenterade sig som
Mrs Perera och sa att min biologiska mamma
jobbade hos henne.

Indrani hade fått mitt brev och bett
Mrs Perera ringa till mig.

Så den 10 juni träffade jag min biologiska mamma
för första gången.







Indrani kom på morgonen till vårt hotell.
Hon hade med sig en vacker blombukett.

Innan vi åkte till Sri Lanka hade jag även genom
telefonsamtalmed Mrs Perera och Indrani fått veta att
jag även hade en yngre bror och en äldre syster.
Så på morgonen var även min bror med Indrani.







Efter Indrani och Mehindu kommit till vårt hotell
tog vi oss hem till Mrs Perera,
som bodde på samma gata som vårt hotell låg på.

Jag hade med mig kort och en bok om Sverige,
vi tittade på bilder och tillsammans med Mrs Perera
som agerade tolk berättade jag om mitt liv och Sverige.


De tittade i boken med bilder från Sverige och
kunde inte förstå att det fanns ett så
vackert land som detta.





Mrs Pereras hus

















Efter Mrs Perera ville Indrani och Mehindu ta
med oss till Tandtemplet.

Templet låg 20 min promenad från hotellet så 
jag, Fredrik, Indrani och Mehindu
promenerade dit ner. 

Tandtemplet är stadens mest kända byggnad.
Templet kallas även Sri Dalada Maligawa.
 
Templet är byggt omkring vad som av buddhister
tros vara en av Buddhas tänder.

Templet byggdes i det kungliga palatskomplexet.
De enda byggnaderna som finns kvar i dag är det
tempel som Buddhas tand ligger i,
en relik som buddhisterna anser är helig.

Templet har flera gånger blivit bombat av terrorister,
men har varje gång blivit helt återställt.














I templet la man blommor och pengar som gåvor och
bad om hälsa och lycka.






















Efter templet fick jag även träffa min
biologiska syster Sriyani.
Hon och hennes man bodde ca 1 timme utanför Kandy.
De hade tagit sig till Kandy på motorcyckel och
mötte upp oss utanför templet.
.











Botaniska trädgården i Kandy












Efter en lång dag tog vi en paus i gräset









Bambuträd










11 juni och aporna har ättit upp min blommbukett...






Inte helt lätt att gå ut på balkongen..






Efter frukosten kom Mehindu till hotellet och
tillsammans med Mendis åkte vi till ett elefantbarnhem.
Här hade man tagit hand om föräldralösa elefantbebisar.











Vi kom när alla elefanter fick sitt dagliga bad




















Den här elefanten hade trampat på en landmina och
förstört sina ben.





Ett bröllop som jag var tvungen ta att kort på











Bruden bär vitt på bröllopsdagen.
Efter bröllopsnatten dagen efter bär hon en röd klänning.
Dagen efter firas som Homecoming.

De flesta äktenskap är arrangerade,
paret känner inte varandra.
På kvällen efter bröllopet berättade Mrs Perera
att brudens svägerskor tittar så bruden är oskuld,
om så inte är fallet blir hon bortjagad.





Efter elefanterna åkte vi och hämtade
Mrs Perera och hennes husa.

Tillsamman åkte vi till Indrani som hade
 bjudit in till middag.





Indrani bodde med Mehindu i ett litet
hus 6 km utanför Kandy uppe i djungeln.

Vägen eller stigen dit upp var sååå smal och Mendis
hade det inte helt lätt att köra dessa 6 km.










Baksida av huset.

De hade ingen dusch utan använde en hink och skopa.

Toaletten var ett hål i marken.

Indrani sa att hon skulle spara pengar så att hon 
kunde bygga en riktig toa när vi kom och
hälsade på nästa gång.

För då ville hon att vi skulle bo hos henne.





Indrani flyttade 1992 till Singapore för att
arbeta och sparaihop pengar.
Min biologiska pappa hade då precis dött.

För att kunna överleva var Indrani tvungen att
flytta för tjäna pengar till familjen.
Hon lämnade Sriyan och Mehindu till
sin mamma och flyttade till Singapore i 5 år.

Därefter flyttade hon till Kuwait och jobbade 2,5 år.

Efter Kuwait var hon i Bahrain 1,5 år till år 2000.
2000 dog hennes mamma och Indrani var tvungen
att flytta hemtill Sri Lanka och ta hand om
Mehindu och Sriyani. 





Under de år hon var utomlands sparade hon i hop
pengar så hon tillslut kunde bygga sitt hus.

Hon hade det så fint och jag är väldigt lycklig att
de faktiskt har det ok.
De har ett hus och det är deras.







Min mormor





Här lagade de mat över öppen eld





Köket och utgång till baksidan.
I dörren står Sriyani och Mrs Pereras husa.





Indrani hade lagat massa mat,
hon är jätte duktig och det var väldigt gott.
När hon jobbade utomlands jobbade hon
bland annat som kock.





Här är Sriyanis man, Sriyani, jag, Mehindu,
Indranis syster och Indrani





Sriyani och Jag.

Sriyani är 32 år.

När Mormodern dog och Indrani kom tillbaka
var Sriyani tvungen att flytta till Kuwait för att
hjälpa tillatt försörja familjen.

Hon jobbade utomlands i 9 år.

Förra sommaren kom hon hem och gifte sig med Sugath.
Det är ett arrangerat äktenskap och efter
bröllopet flyttade hon till sin man och hans familj.


Hon är gravid i fjärde månaden.






Mrs Perera och hennes husa.

Mrs Perera är en helt fantastisk människa och
jag är väldigt glad över att jag träffat henne.

Hon träffade Indrani för 3 år sedan och
hjäplte henne att få ett jobb.

Mrs Pereras husa är en väldigt fattig kvinna som
hon hjälpteför många år sedan då hennes familj inte
ville veta av henne.Mrs Perera bad henne bo hos henne,
så hon har ett eget litet rum hos Mrs Perera och
hjälper till i huset.






Grannarna var nyfikna

 






Mehindu är 26 år och var bara 3 år när Indrani
flyttade utomlands.

Han har växt upp med sin mormor.

Indrani har efter många års slit förstört
sin ena hand. En förslitningsskada som gör att hon
inte kan jobba längre.

Nu är det Mehindu som försörjer familjen.
Sriyani har med hjälp av de pengar hon tjänat i
Kuwait hjälpt till med pengar till en
tuktuk till Mehindu.


Mehindu har tuktuken på leasing och
betalar en summa varje månad.

Varje dag kör han ner till Kandy stad.
Han sa att han var noga med att vara där
innan 8 på morgonen. Sedan kör han sin tuktuk
till 22.00 på kvällen.

Eftersom de inte har råd med en egen plats i stan
att parkera tuktuken på är han tvungen att köra
runt runt eftersom han inte kan stanna någonstans.






När Fredrik tog detta kort stod jag och funderade på
 att ödet är allt underligt.

När jag var 3 månader kom två fantastiska människor,
min mamma och min pappa, och tog med mig till
ett land långt långt bort.

Ett fantastiskt land på alla sätt och vis, där man växer
uppi fred, där alla kan gå i skolan, där man har
råd med sjukvård,där det är jämställt och där alla
har rätt till frihet.

Jag kunde ha bott i det där huset.
Om livet inte tagit en annan väg för mig hade jag
stått där i dörröppningen idag.






Fredrik blev Mehindus idol från första sekund.
Mehindu var ett steg bakom honom hela tiden.

En dag när vi satt i bilen sa Mehindu plötsligt att 
"Jösses nu har jag en vit svåger! det är häftigt" 






Även om Fredrik var idolen var nog jag
ändå snäppet bättre.
Vart jag än gick så följde Mehindu med.

Han kunde ingen engelska och jag kan ingen singhal.
men trots det förstod vi varandra,
och han pratade och jag pratade.

Vi var väldigt lika.

Många av de egenskaper jag har som jag funderat
över vart de kommer ifrån såg jag hos honom.






12 juni åkte vi upp i bergen till ett teplantage
















Indrani, jag och Mehindu

 














Alla barn var så vackra, och vilka kläder de bar




















































Innan jag åkte till Sri Lanka kunde jag aldrig
föreställa mig hur det skulle bli.
Och framför allt hade jag aldrig trott att
min biologiska mamma kunde engelska.

Hennes engelska var inte bra,
men vi kunde kommunicera.

Hon förstod.

Och hon inte längre är en främling för mig.

Men jag har även insett att mamma är man
inte bara för att man föder ett barn..

mamma är något man blir, när man tar hand om
ett barn.Och då spelar det inte någon roll om det
 är ens eget kött och blod.

För det finns ju ingen annan mamma för mig
än min mamma.





På kvällen efter teplantaget slappade vi vid poolen.





Insikten om skillnaden att vara kvinna i Sri Lanka
och att vara kvinna i Sverige har under
dessa dagar blivit väldigt uppenbar för mig.

Vilken frihet vi har.

Ingen bestämmer över oss.










För att inte uppröra sa vi att vi var gifta.
Mehindu undrade om min mamma och
pappa hade godkännt Fredrik.

Jag berättade att i Sverige bestämmer inte
föräldrarna vem barnenska gifta sig med.
Man är tillsammans för att man vill,
inte för att man måste eller behöver.

Jag sa att man är tillsammans för att man
älskar varandra.
Det handlar om kärlek.

Det var svårt att förstå för honom,
för det var ju inte så för honom.

Han berättade att han var kär i en tjej.
Men hans mamma godkännde inte henne som fru.
Och nu hade hon blivit bortgift.







13 juni åkte vi på sightseen i Kandy.















Indrani var en väldigt varm person.
Hon skrattade mycket.
Här spexar vi lite.




Mehindu och Fredrik hakade på.





Indrani är nu 52 år.

Hon var 14 år när hon blev bortgift med
min biologiska pappa. Han var 24 år då.





Mehindu titta länge på alla kort jag hade med mig.
Jag visade snön i Sverige,
när vi åkte skidor och skridskor.
Jag visade våren och sommaren,
när vi badade och åkte båt.
jag visade kort på mina vänner och vår familj.
Mehindu sa till mig att jag var den
lyckligaste i världen. Och han önskade att han också
 blivit bort adopterad.
Han undrade om min mamma och pappa kunde
tänka sig att ta hand om honom med. 












Utsikt över Kandy




På eftermiddagen åkte vi hem till
Mrs Pereraoch sa hej då.



På morgonen den 14 juni var det
dagsför oss att åka vidare.

Indrani och Mehindu kom till
hotelletför att säga hej då.

Det blev mycket tårar.

När vi åkte i väg i bilen åkte de bakom
oss genom hela Kandy i sin tuktuk
innan de svänge upp mot sig.


Under de dagar vi var i Kandy pratade
alla om mina föräldrar.De var så tacksama för att
 mina föräldrar bett om Indranis
adress och hållit kontakten och hjälpt
 henne alla dessa år.

Att de tagit hand om mig.



 De har gett mig ett fantastiskt liv!


Tack mamma och pappa





På eftermiddagen den 14 juni kom vi till Negombo.




Negombo ligger 7km norr om flygplatse
och 50 km norr om Colombo.

 Negombo är en av de viktigaste
fiskehamnarna på västkusten. 


Här bodde vi på Jetwing Sea hotell till den 19 juni. 










































Vi hade jätte tur med vädret och under alla dagar vi var borta
regnade det bara några enstaka gånger fast det var monsunperiod